Avslutningshelgen på Bryggan kan för min del ses som en kanonkväll med ruskigt trevligt sällskap,en tromb som nästan blåste av taket samt en evig ”Arvikaväntan på taxi”. Men, som den vänliga gamla dam jag är så måste jag ju kommentera några intryck gällande mat och service …

Från det att beställningen togs så gick det exakt en timme innan maten stod på bordet. Det måste ses som en helt ok tid (allt är ju relativt och här jämförs ju med hur det brukar vara på bryggan). Jag kan ju säga att en timme är som en fis i rymden om man jämför med hur lång väntetid det kan vara … Ibland får man vänta över en timme på fördrinken. Men man ska ju se det positiva så säg så här, tur att det finns en öppen bar man kan handla i under tiden man väntar på det man beställt!
(Ps. märkte ni hur inne och med jag var där:  ”fis i rymden” – Fuglesang” he he).

Servisen är unga, oerfarna och lågavlönade men är  jättetrevliga och gör verkligen så gott dom kan, hade dom fått bestämma så är jag ganska säker på att de önskat kanske 1 servis till på ett sällskap med över 30 personer… där dessutom inget är förbeställt. Som gammal servitris ryser jag när jag ser den arbetssituationen. 
Däremot har dom gjort någon variant av betalningen då alla ska betala var och en för sig, där gästerna själva sköter det. Man får alltså notan, en miniräknare och en notapärm där man lägger sitt kort och skriver namnet och den summan man ska betala på baksidan. Sen hämtar servisen högen och går in och räknar samman och drar korten. Ganska fiffig process egentligen ,om man jämför med vilket helvete man hade förr när man skulle gå runt och ta betalt av var och en som dessutom skulle betala 1/4 av vinflaskan till en annan där borta på bordet. Dessutom kom aldrig någon ihåg vad de hade druckit (av någon anledning så bestämde de att de druckit mindre än vad de egentligen gjort …). Detta innebar ALLTID att när man tagit betalt av den sista och räknade ihop summan så saknades det givetvis pengar och som vanligt var det nån av de stackare som inte hunnit flytt fältet från bordet som fick lägga ut .
Sammanfattningsvis säsongen på Bryggan – vissa pinsamma djupdykningar förekommer, såsom kvantité kontra kvalité. Tyvärr tror många att bara man får mycket på tallriken, dvs. berg av billiga råvaror som bröd, potatis och rotfrukter så ska man vara nöjd. Priserna är alldeles för höga med tanke på kvalité på råvaran (och då syftar jag på kvalitén på maten, inte hur mycket du får).
Jag hoppas verkligen att det händer något i Arvika så att det kan finnas någon typ av konkurrens! Det gynnar arvikaborna som då förhoppningsvis genom att kunna välja något annat ställe att gå till, får tillfälle att visa att man går till den krögare som ger bäst valuta för pengarna.

I´ll be back
//Mabel