Hänförande vackert landskap i norra Italien med Dolomiterna i bakgrunden och vinodlingar på sluttningarna, som gjort för en vitaminkick såhär i höstmörkret!

Sydtyrolen ligger, trots namnet, i norra Italien, där alperna möter Södern. Det är en del av Italien som fram till 1919 tillhörde de österrikiska och tyska kejsarna. Fortfarande är de flesta här tvåspråkiga, och på vägskyltarna står både tyska och italienska namn. Dolomiternas oförglömliga bergsvärld, dalarnas grönska och prunkande växtlighet, den blågröna Gardasjön, god mat och fantastiska viner ger att bestående intryck.  Klimatet är kontinentalt alpint med stora temperaturväxlingar. Vinindustrin domineras av kooperativ, de mindre gårdarna kombinerar vinodling med fruktodling och turism.

Förutom god mat, goda viner och vandringar på vingårdar i Sydtyrolen så gjorde vi även  några avstickare. Först till intilliggande regionen Lombardiet, till distriktet Franciacorta som gör Italiens bästa mousserande viner(Spumante), som görs enligt champagnemetoden dvs den andra jäsningen på flaska.
Därefter en tur ner i Veneto där vi fick en fin dag i Verona med lunch på det stora torget Piazza Bra på i strålande sol, 20 grader och vacker utsikt över den stora amfiteatern.
Här gjordes ett besök hos Agricola Bonazzi där vi återigen avnjöt goda lokala tilltugg samt viner. Här i Veneto tillverkas ju de Amaroneviner som de flesta känner igen namnet på, härifrån kommer även tillverkningsmetoden ripasso, ett trendigt ord som står på var och varannan vinflaska som dyker upp på systembolaget nu för tiden. Ripasso betyder omjäsning, och är ju tyvärr ingen garanti för att vinet är bra, det hänger trots allt fortfarande på vem som producerar vinet!

Det odlas många olika druvsorter i Sydtirolen, jag väljer att nämna den lokala blå druvan Lagrein som ger mycket färgrika viner med relativt mjuka tanniner, stor fruktig doft och smak med toner av blåbär, körsbär, viol och örter. Passar perfekt till någon av de lokala specialiteterna som gärna dukas fram, Strangolapreti-små gnocchi-bollar med spenat, Osei scampadi- kött med bacon och örtkryddor, ofta serverat med majsgröt (polenta). Speck- skinka lagd i kryddblandning, därefter saltad, rökt och mognad i minst 8 mån.

Vi bodde på See Perle, ett värdshus i Kaltern där vi fick fantastisk mat med både tyska och italienska influenser. Den soppa vi fick där är den bästa jag ätit, den var gjord på polentagryn och gorgonzola som serverades tillsammans med parmachips. Polenta är det italienska namnet för majs och säljs här i Sverige som ett grovt, gult majsmjöl. I receptet har jag fördubblat mängden vatten mot vad som står på paketet då det ska bli en soppa.

Helt fantastisk, vilka smakkombinationer med polenta, den smakrika gorgonzolan och de salta, krispiga chipsen! Har, efter lite språkproblem, och efter bästa förmåga försökt återskapa den och jag är ganska nöjd!

SMAKLIG SPIS!

Polenta- och gorgonzolasoppa

1,5 liter hönsbuljong (2 tärningar)
1 stor gul lök, finhackad
1,5 dl polenta
ca 200 g gorgonzola
1 klick smör
2 dl grädde
Några kvistar gräslök
Salt
Färskmalen vitpeppar

Fräs löken i en stor klick smör så den blir blank och mjuk i en stor kastrull, häll därefter i buljongen och polentan i lökfräset och koka ca 6-7 minuter. Sänk värmen och smula ner gorgonzolan. Rör om tills den smälter och häll i grädden. Smaka av med salt och lite färskmalen vitpeppar. Späd med mer buljong om det behövs.
Servera genast tillsammans med parmachipsen och klipp över lite gräslök

Parmachips

Sätt ugnen på 150°C. Lägg ut parmaskinka på en plåt med bakplåtspapper. Torka skinkan i ugnen 10-15minuter beroende på skivornas tjocklek. Låt svalna på plåten.